Nytt förslag på direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Högre krav på fler. Så kan förslaget på det nya avloppsdirektivet sammanfattas. Men hur höga krav har Sveriges va-huvudmän att förvänta sig och vad kommer kraven att få för konsekvenser?

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse utgör ett av EU:s främsta verktyg för att skydda miljön och människors hälsa i det urbana samhället. Det nuvarande direktivet är dock över 30 år gammalt och EU-kommissionen lämnade därför i slutet av 2022 förslag på ett nytt avloppsdirektiv med ambitionen att energineutralisera och effektivisera avloppssektorn som ett led i EU:s handlingsplan för nollförorening av luft, vatten och mark.

Förslaget, som i stort bygger på det nuvarande direktivet, har dock mötts av kritik från branschen som bland annat förutspår kostnader i miljardklassen för svenska kommuner utan egentlig miljönytta.

I det följande redogörs för några av kärnpunkterna i förslaget.

1. Fler tätorter kommer att omfattas av kraven

För närvarande omfattas endast tätorter med minst 2000 personekvivalenter (pe) av direktivets reglering. Denna gräns föreslås sänkas till 1 000 pe samtidigt som även mindre tätorter kan komma att omfattas av kraven om en riskbedömning påvisar behov av åtgärder.

2. Strängare reningskrav för kväve och fosfor

Förslaget innebär en skärpning av gränsvärdena för fosfor och kväve både i form av koncentration och det alternativa kravet för procentuell rening. De föreslagna gränsvärdena föreslås därtill gälla lika för alla anläggningar som behandlar över 100 000 pe samt för tätorter med över 10 000 pe i områden med övergödningsproblematik.

3. Krav på rening av mikroföreningar och ett utvidgat producentansvar

Det nya avloppsdirektivet föreslås införa gränsvärden, med tillhörande krav på avancerad rening, för mikroföreningar. Kravet ska gälla för alla anläggningar som behandlar över 100 000 pe samt för tätorter med över 10 000 pe där mikroföreningar bedöms innebära en risk för människors hälsa eller miljön. I syfte att omfördela kostnaden för installation om drift av den avancerade reningen föreslås de nya gränsvärdena förenas med ett utökat ansvar för producenter och importörer av bland annat läkemedel.

4. Energineutralitet i avloppssektorn

Förslaget innefattar en progressiv energineutralitet för samtliga reningsverk större än 10 000 pe senast år 2040. För att nå detta mål ska reningsverken med start från år 2025, respektive år 2030 för anläggningar med en belastning mellan 10 000 och 100 000 pe, upprätta energikartläggningar vilka uppdateras vart fjärde år.

Vad anser vi?

Förslaget är i flera delar välkommet. Branschen har i ett antal år svävat i ovisshet och långa rundargument rörande avsaknaden av gränsvärden och en rimlig kostnadsfördelning i relation till tillsynsmyndigheternas önskemål om införsel av läkemedelsrening. Införseln av sådana gränsvärden jämte ett utökat producentansvar är därmed en rimlig kompromiss som även ligger i linje med den miljörättsliga principen om förorenarens betalansvar (Polluter Pays Principle).

Samtidigt är branschkritiken som riktats mot förslaget fullt befogad. Det obligatoriska kravet på införsel av kväverening i kombination med förbudet mot att tillgodoräkna sig den naturliga kväverening (retention) som är säregen för flertalet svenska sjöar innebär en påtaglig ekonomisk belastning för både små och stora va-huvudmännen såtillvida att de tvingas ta notan för att anpassa både reningsverken och dess miljötillstånd till betydligt strängare krav.

Bakgrunden till den problematik som nu belyses sitter till stor del i Ramvattendirektivet (2000/60/EG) och det krav på icke-försämring av vattenkvaliteten som däri uppställs. Genom de nu föreslagna åtstramade kraven på rening och avsaknad av undantag härifrån riskerar sammanfattningsvis redan i dagsläget effektiva reningsverk hämmas utan rimlig proportion till den miljönytta som uppnås. Bristen på undantag kan i slutändan innebära att kommuner tvingas neka ytterligare exploatering till hämmande av stadsutvecklingen med anledning av bristande möjligheter att behandla den ökade belastningen på reningsverken.

Slutligt beslut om avloppsdirektivet förväntas först efter årsskiftet. Huruvida Sverige till dess lyckas förhandla till sig villkor och undantagsmöjligheter som gynnar de nationella reningsverken återstår att se och Magnusson följer utvecklingen med förväntan.