Ökade möjligheter att tvångsvis verkställa förpliktelser i aktieägaravtal?

Högsta domstolen i Norge har nyligen meddelat en dom angående verkställighet av en skyldighet att rösta på visst sätt vid bolagstämma i enlighet med ett aktieägaravtal. Omständigheterna i målet belyser den grundläggande svårigheten i att på förhand säkerställa att affärspartners verkligen följer de långsiktiga spelregler man kommit överens om när samarbetet inleddes. Domslutet innebär, för norsk del, att parter vars motparter trilskas framöver får ett effektivt rättsmedel för att genomdriva avtalet. För svensk del kan avgörandet möjligen tjäna som inspiration för vår egen rättsutveckling.  

Vad är ett aktieägaravtal och varför ingår man det?

När flera personer ska driva ett bolag tillsammans ingår de ofta ett aktieägaravtal. Genom ett sådant avtal kan man komma överens om exempelvis vem som ska sitta i bolagets styrelse, hur bolagets verksamhet ska finansieras och hur det ska hanteras om någon part vill avsluta samarbetet.

De grundläggande reglerna för hur verksamheten i ett bolag organiseras finns i aktiebolagslagen. Lagen kan ses som ett omfattande och effektivt standardkontrakt som gör att aktieägarna inte behöver lägga resurser på att i förväg reglera hur framtida situationer ska hanteras. De flesta reglerna i lagen kan frångås om alla aktieägare är överens om det, men vissa regler är tvingande för att skydda exempelvis minoritetsaktieägare och borgenärer. Det finns också regler som kan frångås med en enkel eller kvalificerad majoritet, till exempel genom att reglera frågan i bolagsordningen.

Trots detta väljer många aktieägare att ha ett separat avtal för att bestämma hur olika framtida situationer ska hanteras. Ett sådant avtals innehåll behöver inte offentliggöras och kan i detalj hantera förhållandet mellan aktieägarna i alla möjliga scenarion. Det är till exempel vanligt att aktieägaravtalet kräver att aktieägarnas aktier ska utgöra enskild egendom eller att aktieägarna ska avstå från att konkurrera med bolaget. Sådana bestämmelser vore inte möjliga eller lämpliga att skriva in i bolagsordningen. En annan vanlig reglering är att ålägga aktieägarna att rösta på ett förutbestämt sätt i viktiga frågor, vilket är vad den här texten särskilt avhandlar. Avtalsfriheten är mycket vidsträckt på det när det gäller aktieägaravtal, vilket möjliggör skräddarsydda lösningar.

Verkställighetsproblem minskar aktieägaravtalets genomslag

Värdet av ett avtalsvillkor bestäms dock ytterst av möjligheten att genomdriva det ifall motparten vägrar att följa det. Om domstol inte kan besluta att förpliktelsen ska verkställas tvångsvis, gäller avtalsvillkoret i praktiken bara så länge parterna frivilligt följer det. En detaljerad reglering hjälper föga om den inte kan verkställas i skarpt läge.

När det gäller aktieägaravtal har i svensk rätt länge gällt en separationsprincip, som innebär att avtalet bara har verkan mellan parterna och inte i förhållande till bolaget. Detta begränsar möjligheterna att tvinga igenom avtalets innehåll med hjälp av domstol. Om en motpart till exempel utfäst att vid bolagsstämma rösta för att parten ska få ha en representant i styrelsen, men sedan röstar på annat sätt, anses en domstol därför inte kunna ändra rösten i efterhand och tillsätta partens representant i styrelsen.

Att i den situationen kräva skadestånd är inte särskilt ändamålsenligt; dels löser det inte problemet att parten saknar styrelserepresentant, dels är det mycket svårt att kvantifiera den ekonomiska skadan av att parten i strid med avtalet inte får någon styrelserepresentant. Motsvarande problem uppkommer i en lång rad frågor som ofta regleras i aktieägaravtal och andra långsiktiga samarbetsavtal.

Den traditionella metoden för att hantera problematiken är att införa bestämmelser om vite respektive inlösen av aktier. Om motparten bryter mot avtalet ska alltså antingen en förutbestämd summa betalas i skadestånd, eller så ska motparten tvingas sälja sina aktier och lämna samarbetet.

Ett vite är ibland, men inte alltid, en effektiv påföljd. Det kan till exempel vara svårt att på förhand komma överens om en summa som är proportionerlig och avskräckande i det enskilda fallet. Om bolaget såsom parterna hoppats växer kraftigt kan vitet snabbt bli mycket lågt i förhållande till vinsten en trilskande motpart ser i sitt avtalsbrott.

Påföljden att lösa in den trilskande motpartens aktier är å andra sidan mycket långtgående och utgör ofta en allt för kraftfull sanktion. Ett samarbete som i övrigt varit välfungerande kan, när inlösen är den enda påföljden, bringas till upphörande i onödan.

Om parterna till ett avtal är medvetna om att motparten kan genomdriva sin rätt i domstol, minskar incitamentet att i egenintresse vägra följa avtalet. Påföljder som är enkla att verkställa och som specifikt riktar in sig på just den rättighet parten har enligt avtalet är alltså positiva både eftersom de minskar förekomsten av avtalsbrott och eftersom de, i händelse av att avtalsbrott ändå sker, hanterar just det som är tvistigt och inte något annat eller mera.

Omständigheterna och domslutet i det norska målet

Det norska prejudikatet handlar om en situation där den ena aktieägaren hade utfäst att rösta för ett förslag om utdelning till den andra aktieägaren vid bolagsstämma i bolaget. Aktieägaren vägrade att rösta i enlighet med avtalet. Den drabbade aktieägaren påkallade därför ett skiljeförfarande och yrkade att det skulle fastställas att den trilskande aktieägaren var skyldig att rösta på det sätt som avtalet föreskrev, vilket skiljenämnden också beslutade. Aktieägaren vägrade dock fortsatt att rösta på det avtalade sättet, varför den andra aktieägaren stämde vederbörande i allmän domstol och begärde att få rösta för aktierna så att bolagsstämmobeslutet blev som avtalat.

Den norska bestämmelsen som reglerar verkställighet av den aktuella typen av skyldigheter motsvarar i huvudsak den svenska lagtexten (närmare bestämt 16 kap. 12 § utsökningsbalken). Det finns tre huvudsakliga alternativ för verkställigheten:

1. att kronofogden utfärdar föreläggande om fullgörelse (potentiellt förenat med vite),
2. att kronofogden vidtar den aktuella åtgärden eller
3. att kronofogden överlämnar åt sökanden att fullgöra svarandens skyldighet.

Den traditionella uppfattningen i norsk (och svensk) rätt har varit att aktieägares röstplikt i aktieägaravtal endast kan verkställas enligt det första alternativet, dvs. att svaranden åläggs att rösta i enlighet med avtalet, potentiellt vid äventyr av vite.

Skälet till att domstolarna inte tidigare beslutat om att låta den drabbade aktieägaren fullgöra den avtalsbrytande partens förpliktelse är bland annat att avläggandet av röster på bolagstämma är en åtgärd av så personlig karaktär att domstol inte ansetts kunna tvinga någon att rösta på visst sätt.

Den norska tingsrätten och hovrätten dömde i enlighet med det tidigare gällande rättsläget och utfärdade ett föreläggande om fullgörelse. Ett sådant domslut innebär att den drabbade aktieägaren inte kan räkna med att få igenom det avtalade bolagsstämmobeslutet, eftersom det inte finns någon annan sanktion än vite att utdöma om den trilskande aktieägaren vägrar. Ett sådant i lag stipulerat vite tillfaller inte heller sökanden (som är fallet vid ett avtalat vite), utan går till staten. Utdelningen som svaranden vägrade rösta för i det aktuella målet uppgick till ett mycket högt belopp, varför det utdömda vitet framstod som litet i jämförelse och inte blev ett effektivt påtryckningsmedel.

Den norska Högsta domstolen gjorde dock en annan bedömning än underrätterna och förändrade därigenom gällande rätt på ett principiellt sätt. Högsta domstolens avgörande innebär att domstolarna har möjlighet att besluta att den sökandeaktieägaren, själv eller genom kronofogden, rent faktiskt får representera den trilskande aktieägaren vid stämman och fullgöra röstningsskyldigheten för dennes räkning. Högsta domstolen motiverade beslutet med att avtalsförpliktelsen i det aktuella fallet var entydig och med att aktiebolagslagen tillåter att en aktieägare frivilligt låter någon annan rösta för aktierna genom fullmakt. Högsta domstolen ansåg därför att det inte rörde sig om en sådan personlig förpliktelse som inte är verkställbar i domstol.

Vilka övergripande konsekvenser kan domen få i Norge?

Domen innebär ett nytt förhållningssätt till flera hävdvunna principer i Norge. Domen innebär att separationsprincipen i någon mån urholkas – aktieägaravtalet kan nu få bolagsrättsliga konsekvenser i form av att en annan person än aktieägaren själv röstar för dennes aktier. På detta sätt blir bestämmelser i aktieägaravtal klart mera kraftfulla; det är nu möjligt att genomdriva förpliktelser att rösta på visst sätt i domstol.

Det kan i sin tur minska förekomsten av tvister, eftersom aktieägare som överväger att rösta i strid med en avtalad skyldighet kommer att veta att vederbörande riskerar att förlora i en efterföljande domstolsprocess och att rösten till sist kommer att läggas på det avtalade sättet.

I förlängningen öppnar domen upp för att en mängd olika sorters förpliktelser, som vid underlåten prestation tidigare bara kunde rendera skadestånd, blir möjliga att verkställa tvångsvis in natura.

Har domen någon betydelse för svensk rätt?

I Sverige finns än så länge inte någon vägledande dom om huruvida det är möjligt att genom domstol förmå en motpart att rösta i enlighet med ett villkor i ett aktieägaravtal.

Frågan har dock diskuterats i den rättsliga litteraturen, där olika författare har lagt fram olika lösningar och kommit till skilda slutsatser om ifall de vore möjliga för svensk domstol att besluta om.

Vi anser att den norska rättsutvecklingen är mycket intressant och bevakar den fortsatta utvecklingen. Med tanke på att de svenska och norska reglerna på området är likartade, är det inte uteslutet att det framgent blir möjligt för en drabbad aktieägare att själv verkställa en trilskande motparts röstningsskyldighet på bolagsstämma.

Magnusson Advokatbyrå bistår regelbundet våra klienter med att upprätta, tolka och genomdriva aktieägaravtal. Om du eller ditt företag avser att investera i ett nytt eller befintligt bolag är vi gärna behjälpliga för att säkerställa att dina intressen blir tillgodosedda.